~

Thought I sought out to find certain answers, yet I stand here with even more questions than before. On what journey must I go if not on this, and through what shallow water must I prevail to find what I'm looking for?

 

 

Köpte mig två tröjor idag. Är fattig nu.

Riktigt fin bildkvalle också, det gillas.

 

 Beger mig till Island imorgon. Ska bli intressant. Återkommer.

--

 

For why and what am I tearing yet building these shadowy walls of regret? And in what sinister plan do they provide the answers I crave. In a reality of nothing, everything is possible. Then why do my sight never reach the aperture of this cage, I wonder.

 

 

  

Congratulations, you won. But perhaps it was inevitably for the best.

 

Tänkte ge mig själv en rätt fet födelsedagspresent. Mums.

We try with great resilience to swim against the current, with all ones might. Struggling not to perceive what we originally trying to catch a glimpse of. But it's when we learn to let go, of the fear and thoughts of losing that we first can learn how to obtain truth and love. To let the flow of water, the stronger pull, be the master of ones direction.

 

 

Mitt nya heroin.

 

 

Bara för jag är en sucker för sånt här.

Älskar prägeln jag fått på min blogg. Typ, jag hatar fucking allt, och det här livet är så jävla värdelöst, ihopflätat med det här ruttna, korrupta trångsynta systemet. Hah. Det kaaaaaaanske är att gå lite till överdrift, i mina utlåtanden. Livet i sig, är underbart. Världen är vacker. Det är vi som är felet. Från miserabelt whine till något helt annat. Jag är jättesugen på att börja plugga. Jag vill plugga. Nu. Fast ändå inte, då jag har delmål på vägen som jag först vill ta itu med, innan jag banar min väg ner från berget. But soon, very soon.

Det är lite småjobbigt att ständigt gå runt med känslan av att vara inkomplett. Att vara halv. Att oavsett vad som bjuds på fatet så fattas det någonting. Exakt vad som fattas sen är jag ovis om. Men ungefärligt kan jag nog sätta pilen någorlunda i prick. Men hur man sedan ska ta sig dit, är en annan femma. Hela min situation får mig att tänka på Lost In Translation. Känner mig instängd i mig själv. I det här livet. I det här samhället. Jag behöver frigöra mig själv, från mig själv.

 

Man kommer underfund med vissa saker, när man väl får dessa, och kan sätta det i perspektiv gentemot vad som verkligen betyder någonting, här i livet. Det är ingen nyhet att jobb och pengar inte är det mest essentiella i existensen. Eller, sure, det finns och kommer alltid finnas människor som är materialistiska av sig och som jagar en falsk lycka i form av status och pengar. Jag lägger ingen vikt alls, vid dessa ytliga faktorer. Jag nästan förpestar det. Det jag längar efter och saknar är endast ett stenkast bort really, men ändå så svårgreppat och diffust.

Jag vill inte ha ett jobb som enbart existerar för att ge mig de medel som krävs för att överleva i det här efterblivna samhället, utan ett jobb/syssla som ger mig de medel jag behöver för att känna att jag vill leva.

 

Hämtade ut ett litet paket idag. Japp.