~

Ibland vill jag mata mig med tanken att jag är den brinnande busken från The Prince of Egypt, hur komiskt det än må låta. Mycket tack vare dens lugnande förtroendeingivande röst, och liv. Men för att vara allt är man också inget, så indirekt kan jag inte vara busken, hur gärna jag än vill. Men hur kan busken vara det då? Eller är det kanske så att man alltid är allt? Oavsett vad eller hur? Att morargumentet 'inget' endast är en synonym till allt?

För, om man bortser från det faktum att om man ska kunna vara allt, behöver man också vara inget - betyder det inte per automatik att man inte fortfarande kan välja allt - då man i praktiken, och teorin åtminstone väljer själv. Så busken blir en form av valmöjlighet istället för en oundviklig paradox, för den med rätt insikt.

1+1 kan bli 2.

Men lika gärna kan 1+1 bli 1.

Men väljer vi verkligen själv, våra fotspår bakåt?

 

Jag eh, fick lite väl lite sömn, märker jag. Hade en förjäkla förklaring till detta inatt, när jag skrev det.

Somnade strax efter 2 och vaknade 5. Score. Hejtröttikväll.

Jag brukar aldrig sukta efter värme, eller efter sommaren rent generellt. Den ständiga värmeböljan som förlockar håret, svettar ner en som en i The Biggest Loser, nae fyfan. Och myggor.. skjut mig. Men, att bara kunna klä på sig lite lättblåsliga kläder och dra på sig ett par tunna tygskor och vandra ut mot mälarens strandkant och vidare bort mot ett närfunnet berg för att sätta sig, högt upp, och avnjuta en bok och fota solnedgången - DUDE. Ge mig liksom, nu. Längtar redan.

Har kommit in i någon form av, bokkåthet. Jag formligen älskar att inhandla böcker. Även fast jag inte riktigt tar mig tiden i ära, att faktiskt läsa dem med samma entusiasm som vid själva inhandlingen, på en gång dvs. Men vad är tid säg. Beställde precis Syndaflodens år av Margaret Atwood, för ynka fyrtiotvå spänn. Smiiiiiiiiiisk.

Har man inget bättre för sig, så kan det sluta rätt tråkigt.

Dagens fundering.

Så jävla bra scen. Dess budskap går att applicera i så många fler vägskäl än vad filmen visar. Fick någon impuls att ladda upp den här, så det gör jag nu. Och ja, spoiler alert. Lite iaf.

 

Var och åkte skridskor idag, första gången för i år. Satan vad otränad man är asså, shit. Fick halvt hjärtklappning och mina ben liknade mer ett asplöv i en tornado, så mycket de skakade efter några varv på sjön. Isen var inte den bästa heller, vilket resulterade i mer slalomåkning än skridskoåkning. Men det var rätt fint iaf. Jag måste dock ha något seriöst fel med mina fötter också. Sitter just nu med vanliga strumpor, ullsockor och tofflor - känns i alla fall som att gå barfota i Sibirien. Hade ingen som helst känsel när jag tog av mig skridskorna, mina tår var helt bortdomnade. Gick som ett jävla tard tillbaka till bilen. Forrest Gump på sina träskulpor på 12 bast (påhittade ord äger osv.) skulle skratta åt mig såsom jag gick.

 

Det är fredag idag. Vilket börjat betyda, en oundviklig utgång. Le bois kommer hit om ett tag. Sen ska vi väl ut, nånstans. Fattiga som vi är. Att blogga är så jävla ostimulerande kom jag precis fram till. Fick något revelation, udda. Ska börja med videoinlägg istället. Testade faktiskt att göra ett häromdagen. Du kan ju gissa hur det gick. (((: Måste improva mina improvisationskills, och agerande gentemot en kamera.

 

Åååhåå, på söndag blir det Les Misérables med sis och komiskt nog min mamma. AJA, blir nog grymt. Den här månaden ska jag nog också införskaffa mig en högteknologisk onödighet också, för cirkus 4500 ~. Ska lägga mitt nuvarande mordvapen på hyllan, vilket kommer bli svårt. Jobbigt när man ska ta sig ur krogkonflikter utan den som avskräckelse. Hm.

 

Haha seriöst, såg den här inatt och satte min knäckemacka i halsen av brutal motorsågsgarv.

I never left you. I left myself.

Dagens konfunderande undran ligger i hur jävla svårt ska det vara att hitta någon likasinnad? Då jag och mina boys praktiskt taget går ut varje helg börjar min redan suddiga syn blir allt sämre för vad som faktiskt finns där ute. Sen ska man väl troligtvis inte använda krogen som något ultimat måttstock för att hitta någon man kan föra en vettig normal dialog eller diskussion med - men det gör jag i alla fall. Huur svårt ska det vara att kunna prata om någonting mer personligt och intimt än hur många öl man förtärt, eller vart fan man bor? Ah nae jag vettefan asså.

När vi är ute brukar jag och min friend Alex alltid helt spontant komma in på existentiella frågeställningar och filosofiska aspekter i de val vi alla väljer, i krogmiljö dvs. Djupgående analyser varför vi agerar som vi gör, i följd med alkoholens frammarsch. Kvällens diskussion eller snarare argumentation var med en kille som gick i samma skola som vi gjorde, som vi av en slump träffade på Underbara Bar. I stark betoning hävdade han att det var inbördeskrig i Sibirien efter prat om jägarlicens och bilbågsskytte, vilket fick mig att seriöst dö av garv. Bestört frågade han oss fall vi ens kollar på nyheterna, och om vi levt under en sten. Jag kontrade något i stil med att jag har svårt att tro att det skulle vara någon form av vapeninriktad konflikt i snorkalla Sibirien, vilket han åter kontrade med att det inte alls var och hävdade att det låg under Turkiet. Skratt² igen.

Efter många förvirrade miner och skrap i bakhuvudet kom han fram till att han menade SYRIEN. Haha, väldigt likt Sibirien, verkligen. Han gick iväg kort efter det. Nyheter is good for you!

---

 

Kunde inte hindra mig från att köpa lite löss när jag var nere till affären. Bilden får man leva med, helt enkelt.

Kom i säng 06:00 imorse. Gick upp strax innan 15:00. Lagom sliten idag.

 

Beställde The Denial of Death tidigare idag också. Fetttttt.

 

Drar alltid på den här varje jävla morgon haha. Sjukt bra ju. Synten ibörjan gets me every fucking time. Varför var man inte 18-20 barre på '80-talet? Hade platsat som handen i handsken med mitt jävla hår och allt. Det ser for the record inte ut som på min header atm. ((((: Lockigt och okontrollerande volanger så fort vinden nuddar skiten.

 

Den här snubben asså. Ska gifta mig med honom. Och bli FRIENDZONAD då jag kommer kasta mig framför honom. </3

Jag har hamnat i någon inre form av idétorka. Eller, skriva-av-mig-torka. Jag har därför ingenting att skriva. Därför skriver jag det här. Det är rätt tydligt btw vilka som bloggar för bloggandets skull, dvs, titta på mig, och vilka som genuint skriver för, öh, ah, att skriva. Och av den paradoxen känns det smärre krystat att försöka pressa fram ett inlägg, som egentligen skrivs för inläggets skull, snarare än för min egen skull. Jag känner att mitt liv är så innehållslöst och intetsägande så det seriöst skulle få en frisk levande blomma att vissna och förtvina bort. Så vafan ska man skriva om egentligen?

 

Min vardag består av att vakna i princip. Lyssna på musik. Skriva. (och nu undrar jag själv hur fan jag kommer på allt jag skriver, öh.) Uthärda vardagarna och se fram emot att träffa vänner och socialisera sig ute bland folk på helgerna. That's kinda it. Vad bloggar folk om egentligen? Okej, de flesta bloggar om helt tristessaktiga saker. Typ hur bra vän de är med sin kniv, eller vad som införskaffats med päronens plånbok. Det är ju.. intressant osv. VART är åsikterna? Det är ju det som gör en text och person intressant, inte vilka fucking kläder individen har på sig.

 

Så okej, åsikter. Då gäller det ju att komma på vad man ska skriva också. Och vilja, men det vill man nog, om man har en blogg. Annat vore ju lite, småpantat. I NEED A DISPUTE känner jag, har svårt att gå igång annars. Misstolk är originellt osv. Det är väl bara ta en titt ut genom fönstret för att må illa av det samhället vi lever i. Men hm. Får återkomma.

 

Tidig bergsklättrare. All you need to do is look down.

Jag skulle vilja våga, men vet inte fall jag gör det hah. Antar att jag får låta tanken dvala lite tills det finansiella blir lite stabilare. Riktigt smexigt snygga är dem i alla fall.

Var på bio igår med syster och såg Life of Pi. Inget speciellt sådär really, men den var väl fin och vackert gjord I guess. Ett pantat kärlekspar satt som ihopklistrade framför och skymde sikten, så det var ju SKOJ. Fick vaja fram och tillbaka i bedrift att ens se skiten.

 

När jag väl kom hem så bestämdes det att vi skulle ut - fun life. Det sög halvt, men hade väl sina moments som alla andra kvällar I reckon. Inga fler kommentarer där.

 

Det finns inte mycket jag hatar i livet, även fast många ser mig som en pessimist. (Inte för det har någonting överhuvudtaget med frågan att göra egentligen men.) Men att vara sjuk är tämligen något jag verkligen hatar att vara. Att inte ha någon ork i kroppen, förtära alldeles för stora mängder te och förkolna sig framför film efter film börjar bli lite, drygt. Men jag antar att det finns en lärdom att ta från att vara sjuk och inte kunna göra någonting också.

 

Ikväll tänkte jag bunkra upp med the ultimate geek factor movie - The Avengers, i 1080p.

Kommer för andra gången sitta och fnissa när Hulkens oförstörbara byxor än håller passformen. Stretchen i dem är ju inte nådiga.

 

Kom på att jag hade Tumblr liggandes någonstans också btw, så tog mig orken att fixa nytt lösen osv.

Så om du vill ha lite existentiellt flum så klicka in -> http://helplessly.tumblr.com/

 

 

 

Idag vaknade jag halv sju, helt utvilad och helt jävla klar i skallen och ögonen. Ville först inte tro det, så envisades om att jag var för trött för mitt eget bästa - vilket resulterade i nästan två timmars vridmoment och lyssnandes på de allt så irriterande beep-ljuden samtliga lastbilar får när de lägger i backen. När jag nu drygt två timmar senare insett att mitt liv är förstört gjorde jag lite frukost och bestämde mig för att titta på Lejonkungen, vilket jag nu ska göra. Ingen höjdare det här, att vara småsjuk. Kommer vara smått trött ikväll då min 4 timmar långa sömn lär ta sin verkan.

 

Svullar frukost som en gravid kvinna också. Brukar man göra det när man är sjuk?