~

Idag har jag varit ovanligt hurtig. Begav mig ut för att springa, vilket i teorin och i mitt huvud utspelades som något trivsamt och skönt, nu när solen är behagligt värmande och allt däremellan. Men, ja.. Vad jag inte tog med i mina finfina beräkningar var att jag har en kondition som en 75-åring med down syndrome. Men trots många kollapser i taggiga buskage resulterade det ändå i en runda på drygt, cirkus 4km. Vilket fan är rätt skapligt, tycker jag själv, för en som inte rört sig snabbare än en vandrande pinne de senaste två-tre åren.

 

Laddade ner några stegräknare till mobilen också. Tänkte köra lite serious business när jag ändå håller på liksom. Men inte fan kom jag på att starta skiten. #rage. Kom på det efter ett tag som tur var, så det var inte så himla #rage men. Lite kanske.

 

Väl efter min uttorkande maratonrunda hookade jag med Kevin. Vi kastade sten i vattnet. Det var trevligt. Sen gick vi ytterligare 2-3km till ett utomhusgym. Var quite sweet. Kanske blir en revisit inom en inte (jodå) allt för lång framtid. Efter det ville vi gå en annan väg hem. Och två pajaser som vi är resulterade det i en rejäl jävla omväg. Irrade runt bland villor mellan Mälarhöjden och Bredäng tills vi hittade tillbaka till civilisationen. Appen visade när jag kom hem att jag hade gått drygt 12000 steg, och över 1.1mil allt som allt. Wut.

 

Hejhej träningsvärk imorgon.